stat tracker for tumblr

Kambodja 1978 - en resa med skygglappar
Stacks Image 224
När bilden ovan togs 1978 var jag mestadels imponerad. Jag såg en revolution som var ett föredöme: man satsade på bevattning och på egna krafter. Man skulle lyfta landet ur fattigdom med en unik satsning på risodling och bevattning och med total jämlikhet.

Idag ser jag en bild av slavarbete. Ingen fick välja arbete. Det fanns inga rimliga rastmöjligheter i den heta solen. Arbetet var oavlönat förutom minimal mattilldelning. Dammanläggningen byggdes till priset av tusentals liv.

Att ha en politisk ideologi är inte fel. Felet uppstår när det blir en dogm och innehåller en världsbild som inte tål att diskuteras och ifrågasättas. Den ideologi som vägledde mig på den tiden beskrivs enklast som maoism. Olika former av marxism-leninism är provad i olika länder - hela tiden med förfärliga resultat. Kambodja 1975-1979 var den mest totalitära stat som funnits i modern tid. Kommunismen i olika former behöver granskas kritiskt - varför går det så illa varje gång? Det finns ett totalitärt drag inbyggt i systemet. Kommunismen är en utopi - drömmen om det perfekta samhället. Pol Pot hade en vision och det fanns inget pris som var för högt för att nå dit.
Hur kunde vi stödja Pol Pot och de Röda Khmererna?

Vid tidpunkten för resan 1978 stödde jag Demokratiska Kampuchea, trots alla uppgifter om övergrepp och terror. Idag vet jag bättre och försöker 30 år senare se tillbaka och förstå hur stödet var möjligt. Som jag ser det idag borde resan aldrig gjorts eftersom den blev en del av de Röda Khmerernas propaganda. Jag beklagar djupt min del i detta. Men jag kan inte vrida tillbaka historien. Jag kan bara lära av det och jag hoppas också att denna hemsida och annan debatt och information kan, tillsammans med läsarens egna reflektioner, skapa en djupare kunskap om denna period i Kambodjas historia. Jag hoppas också att vi kan försöka förstå hur en förvriden ideologi kan lura så många människor, även de som tror att de kämpar för en god sak.Vi kan lära oss att inte ta på skygglappar utan våga se verkligheten när den inte passar vår ideologi.

Jag var aktiv i Vietnamrörelsen i slutet av 60-talet och fram till 1975. I de Röda Khmererna såg jag en renlärig rörelse som inte tog order från supermakterna. Jag, och många i min generation, såg positivt på den kinesiska revolutionen och Mao Zedong. När vi läste om den kambodjanska revolutionen trodde vi att vi såg något ännu bättre: ett jämlikt samhälle, inget förtryck, inget slaveri och ett samhällsexperiment där man försökte undvika andra kommunistiska revolutioners misstag. Efter en tid hörde vi rykten och läste berättelser om mord och förtryck. Vi ville inte tro på dem.

Idag inser jag att det redan före vår resa fanns bevis nog om att den kambodjanske revolutionen var en berättelse med starka inslag av mord, avrättningar, tortyr och förtryck. Jag ville inte inse detta. Och sedan bjöds vi in för att se med egna ögon. De bilder ni ser på olika delar av denna website är delar av vad vi såg. Vi fick naturligtvis inte se fängelset Tuol Sleng (som var hemligt) och vi bevittnade ingen brutalitet. Men vi talade inte Khmer, vi var beroende av våra kambodjanska värdar och resan hade begränsningar: vi tilläts aldrig att övernatta i en by. Men dessa bilder tillsammans med mina maoistbaserade förutfattade antaganden gjorde att jag såg det jag ville se.


Så här reste vi 1978
Stacks Image 234
Stacks Image 253
Stacks Image 257
Stacks Image 255

En nästan tom spökstad - Pnom Penh augusti 1978

Kooperativet i Sydväst

Busstationen i Kompong Cham användes för att torka majs


En resa i Kambodja 12-26 augusti i Pol Pots Kambodja

  • Vi reste 4 personer runt i Kambodja för Vänskapsföreningen Sverige-Kampuchea. Vi var inbjudna av utrikesministeriet i Pnom Penh

  • Vi var den tredje utländska delegationen (förutom diplomater) att släppas in i Demokratiska Kampuchea.

  • Flyget gick från Beijing. Därifrån gick en flygförbindelse en gång i veckan - Kambodjas enda.

  • Vi bodde i tömda villor i städerna och i bungalows. Vi reste med servicepersonal, livvakter och guider.

  • Vi kunde gå ut själva men en vakt följde alltid efter

  • Vi var helt beroende av det besöksschema som Röda Khmererna gjort upp. Man kunde inte resa fritt. Det fanns inga reguljära transporter och inga pengar

  • Vi såg inga avrättningar. Vi mötte ett leende folk. Vi såg ingen svält. En del av det som sades om Demokratiska Kampuchea var inte sant. Så vi valde att tro att det mesta som sagts var lögn.

  • Vi fick åka runt längs de stora vägarna och förevisades mönsterbyar.


1.Staff

I denna villa i Pnom Penh bodde vi då var i staden. De här personerna skötte matlagning, transporter, tvätt och bevakning

Någon familj har en gång bott här. Vad hände dem? Jag funderade redan på den tiden över det. Men jag höll tankarna för mig själv. De passade inte in den stora bilden.