Kambodja 1978 - en resa med skygglappar
När bilden ovan togs 1978 var jag mestadels imponerad. Jag såg en revolution som var ett föredöme: man satsade på bevattning och på egna krafter. Man skulle lyfta landet ur fattigdom med en unik satsning på risodling och bevattning och med total jämlikhet.
Idag ser jag en bild av slavarbete. Ingen fick välja arbete. Det fanns inga rimliga rastmöjligheter i den heta solen. Arbetet var oavlönat förutom minimal mattilldelning. Dammanläggningen byggdes till priset av tusentals liv.
Att ha en politisk ideologi är inte fel. Felet uppstår när det blir en dogm och innehåller en världsbild som inte tål att diskuteras och ifrågasättas. Den ideologi som vägledde mig på den tiden beskrivs enklast som maoism. Olika former av marxism-leninism är provad i olika länder - hela tiden med förfärliga resultat. Kambodja 1975-1979 var den mest totalitära stat som funnits i modern tid. Kommunismen i olika former behöver granskas kritiskt - varför går det så illa varje gång? Det finns ett totalitärt drag inbyggt i systemet. Kommunismen är en utopi - drömmen om det perfekta samhället. Pol Pot hade en vision och det fanns inget pris som var för högt för att nå dit.
Idag ser jag en bild av slavarbete. Ingen fick välja arbete. Det fanns inga rimliga rastmöjligheter i den heta solen. Arbetet var oavlönat förutom minimal mattilldelning. Dammanläggningen byggdes till priset av tusentals liv.
Att ha en politisk ideologi är inte fel. Felet uppstår när det blir en dogm och innehåller en världsbild som inte tål att diskuteras och ifrågasättas. Den ideologi som vägledde mig på den tiden beskrivs enklast som maoism. Olika former av marxism-leninism är provad i olika länder - hela tiden med förfärliga resultat. Kambodja 1975-1979 var den mest totalitära stat som funnits i modern tid. Kommunismen i olika former behöver granskas kritiskt - varför går det så illa varje gång? Det finns ett totalitärt drag inbyggt i systemet. Kommunismen är en utopi - drömmen om det perfekta samhället. Pol Pot hade en vision och det fanns inget pris som var för högt för att nå dit.
Hur kunde vi stödja Pol Pot och de Röda Khmererna?
Vid tidpunkten för resan 1978 stödde jag Demokratiska Kampuchea, trots alla uppgifter om övergrepp och terror. Idag vet jag bättre och försöker 30 år senare se tillbaka och förstå hur stödet var möjligt. Som jag ser det idag borde resan aldrig gjorts eftersom den blev en del av de Röda Khmerernas propaganda. Jag beklagar djupt min del i detta. Men jag kan inte vrida tillbaka historien. Jag kan bara lära av det och jag hoppas också att denna hemsida och annan debatt och information kan, tillsammans med läsarens egna reflektioner, skapa en djupare kunskap om denna period i Kambodjas historia. Jag hoppas också att vi kan försöka förstå hur en förvriden ideologi kan lura så många människor, även de som tror att de kämpar för en god sak.Vi kan lära oss att inte ta på skygglappar utan våga se verkligheten när den inte passar vår ideologi.
Jag var aktiv i Vietnamrörelsen i slutet av 60-talet och fram till 1975. I de Röda Khmererna såg jag en renlärig rörelse som inte tog order från supermakterna. Jag, och många i min generation, såg positivt på den kinesiska revolutionen och Mao Zedong. När vi läste om den kambodjanska revolutionen trodde vi att vi såg något ännu bättre: ett jämlikt samhälle, inget förtryck, inget slaveri och ett samhällsexperiment där man försökte undvika andra kommunistiska revolutioners misstag. Efter en tid hörde vi rykten och läste berättelser om mord och förtryck. Vi ville inte tro på dem.
Idag inser jag att det redan före vår resa fanns bevis nog om att den kambodjanske revolutionen var en berättelse med starka inslag av mord, avrättningar, tortyr och förtryck. Jag ville inte inse detta. Och sedan bjöds vi in för att se med egna ögon. De bilder ni ser på olika delar av denna website är delar av vad vi såg. Vi fick naturligtvis inte se fängelset Tuol Sleng (som var hemligt) och vi bevittnade ingen brutalitet. Men vi talade inte Khmer, vi var beroende av våra kambodjanska värdar och resan hade begränsningar: vi tilläts aldrig att övernatta i en by. Men dessa bilder tillsammans med mina maoistbaserade förutfattade antaganden gjorde att jag såg det jag ville se.
Vid tidpunkten för resan 1978 stödde jag Demokratiska Kampuchea, trots alla uppgifter om övergrepp och terror. Idag vet jag bättre och försöker 30 år senare se tillbaka och förstå hur stödet var möjligt. Som jag ser det idag borde resan aldrig gjorts eftersom den blev en del av de Röda Khmerernas propaganda. Jag beklagar djupt min del i detta. Men jag kan inte vrida tillbaka historien. Jag kan bara lära av det och jag hoppas också att denna hemsida och annan debatt och information kan, tillsammans med läsarens egna reflektioner, skapa en djupare kunskap om denna period i Kambodjas historia. Jag hoppas också att vi kan försöka förstå hur en förvriden ideologi kan lura så många människor, även de som tror att de kämpar för en god sak.Vi kan lära oss att inte ta på skygglappar utan våga se verkligheten när den inte passar vår ideologi.
Jag var aktiv i Vietnamrörelsen i slutet av 60-talet och fram till 1975. I de Röda Khmererna såg jag en renlärig rörelse som inte tog order från supermakterna. Jag, och många i min generation, såg positivt på den kinesiska revolutionen och Mao Zedong. När vi läste om den kambodjanska revolutionen trodde vi att vi såg något ännu bättre: ett jämlikt samhälle, inget förtryck, inget slaveri och ett samhällsexperiment där man försökte undvika andra kommunistiska revolutioners misstag. Efter en tid hörde vi rykten och läste berättelser om mord och förtryck. Vi ville inte tro på dem.
Idag inser jag att det redan före vår resa fanns bevis nog om att den kambodjanske revolutionen var en berättelse med starka inslag av mord, avrättningar, tortyr och förtryck. Jag ville inte inse detta. Och sedan bjöds vi in för att se med egna ögon. De bilder ni ser på olika delar av denna website är delar av vad vi såg. Vi fick naturligtvis inte se fängelset Tuol Sleng (som var hemligt) och vi bevittnade ingen brutalitet. Men vi talade inte Khmer, vi var beroende av våra kambodjanska värdar och resan hade begränsningar: vi tilläts aldrig att övernatta i en by. Men dessa bilder tillsammans med mina maoistbaserade förutfattade antaganden gjorde att jag såg det jag ville se.
Så här reste vi 1978
En nästan tom spökstad - Pnom Penh augusti 1978
Kooperativet i Sydväst
Busstationen i Kompong Cham användes för att torka majs
